NewOpera CO har påbörjat arbetet med sitt nästa projekt, Requiem. Det är ett arbetsnamn för ett musikdramatiskt verk vars utgångspunkt är att hämta idéer och inspiration från den katolska latinska själamässan och alla de tonsättningar som finns av den. Texten kommer att skrivas om, remixas och anpassas så det får en meningsfull betydelse i samtiden, gärna så att den kanske handlar om att begrava alla dem/oss som idag inte tar hand om en värld som hotar att dö.
Det kommer att framföras med kör, dansare, sångare, elektronik och vanliga instrument i en starkt visuell rumslighet. Konstnärlig ledare är Niklas Rydén.
Verket har premiär andra veckan i september 2020 på hemmascenen Atalante i Göteborg. I januari inleds processen med en lab-vecka.
newopera.se atalante.org
Requiet har funnit sin form
Vi har nu avslutat vår första vecka med Requiem och det har gått otroligt bra. Vi har skapat många bra skisser som vi kan använda, visat för en publik som var mycket berörd och positiv. Vi har fått kontakt med en kör och skapat en grupp som fungerar så bra. Men framförallt har vi skapat ett format som vi tror på.
Formen
Vi skall ha med mässans vanliga delar. Introitus, Kyrie, Sekvens…
Texten
Vi kommer att mixa latin och svenska. (Lite engelska.) På latin kan vi sjunga ord som Requiem aeterna dona ens, Kyrie Eleison, Dies irae, Agnus dei. Deras funktion blir att placera oss i traditionen och signalera högtidligt allvar. De har också ett tilltalande sound. På svenska blir det en friare text där vi rensat bort det specifikt kristna men ändå behållit själva akten och intentionen. ”Vi har samlats idag för att be för alla de som levde på jorden.” ”Agnus dei, ge oss frid, ge oss frid”. På detta vis kan vi fritt placera associationer åt det håll vi vill. Vi kan t.ex. be för vår jord.
Sen kommer det också att finnas med lite direktöversatt latin, i synnerhet ”Dies irae”, som blir ”Vredens dag”.
Saga och Amanda har varit ett stort stöd för att hitta denna formen och förhållningssättet till texten.
Körmusiken
Niklas har skrivit tre nya sånger med remixad text på latin och svenska. Den första, Introitus, är en kör som efter inledning på latin presenterar att vi samlats för att be för de som levde på jorden. Det är en ganska traditionell körlåt med långsamt och allvarligt tilltal och flera olika delar som återkommer.
Den andra är orden Kyrie Eleison, remixade med orden Lord have mercy, och ”Låt mig bara vara ifred”. Dessa är satta i en kort polyfon sats som upprepas under några minuter.
Den tredje är en Agnus Dei. Det är också en längre kör med inledning på latin och sedan olika inspel på svenska som handlar om ansvar, skuld och förlåtelse. Kompositionen bygger på kontrasten mellan rituellt lugn och plötsliga utbrott i kluster.
Sen har Niklas gjort en rimmad översättning av den klassiska Dies irae som vi kommer att sjunga med den traditionella gregorianska melodin. För närvarande är ungefär en fjärdedel översatt. Kanske kommer vi att bryta av den i flera olika delar. Den sista av dessa brukar vara Lacrimosa. Så det kanske blir några olika låtar av detta, efter den gregorianska.
Elektronmusik och violin
Tobias och jag kommer att arbeta med att integrera ljudlandskap som ofta är tonala och som går att sjunga till. Det kändes starkt att det kommer att fungera utmärkt i både kontrast och samverkan med kördelarna. Detsamma gäller Karins violin improvisationer som ger en alternativ energi som är tydlig och bestämd.
Dans och rörelseaktion
Samarbetet med dansarna/koreograferna är nytt för oss, men har flutit på otroligt bra. Vi har skapat ett antal aktioner som sedan skärpts och utvecklats i ett kreativt samarbete mellan Tanja, Linda och Sara. Det bygger oftast på scores, tydliga skisser för vad som skall ske, som ligger till grund för improvisationer som ofta ser helt koreograferad ut.
I en del aktioner är det bara dansare, medan hela ensemblen är med i andra. Men i dessa gör dansarna tillägg som gör dem mer intressanta och spännande.
Det har blivit att dansen känns helt naturlig som en del av vårt verk, och att den pratar nära med både kören, musiken och det rituella. Och den har en central plats i berättandet, lika viktig som de andra delarna. Och kul att det blir så mycket fin dans!
Ljuset och rummet
Viktor har gjort ett jättejobb och skapat ett ljusrum med en stor vit fond som går att färga in både bakifrån och framifrån. Till detta finns sedan sidljus och bakljus på scenen som färgar in aktörerna. Detta skapar starka stämningar, omväxlande scenbilder och gör att det känns som om aktörerna är i en scenografi, Trots att det bara är en starkt lysande fond och kontrastrika färger.
Det rituella och långsamheten
Ofta när en gör föreställningar med mycket lugna inslag måste det in energi och aktion med jämna mellanrum. Men här är allt ganska lugnt, men känns ändå inte segt. Det är som att det rituella och lite mystiskt mäktiga, har en egen energi, som tillsammans med de olika inslagen gör att en dras in i något som bara kan hålla på.
Mässan
Detta innebär sammantaget att vi kommer att göra en som en rituell mässa men utan den explicit kyrkliga inramningen. Detta gör det möjligt för de som inte aktivt går i kyrkan att ta del av en rit och en existentiell mystisk dimension som på ett vis saknar självklara platser utanför religionen.
Här kommer är film från kvällen. Först hela med presentation och samtal. Sedan alla delarna utan prat. (Lux Aeterna och Libera me är två avslutande delar som ännu inte finns. Och så kommer Dies Irae att få åtminstone två delar till.)
Hela kvällen
Introitus
En kör som följs av scensik aktion till repetitiv synt.
Introitus aktion
En kör som följs av scensik aktion till repetitiv synt.
Kyrie Eleison
En kör och två dansare står för var sin del.
Dies Irae
Först sång på svenska. Sen latin och aktionerna tar över och musiken blir elektronisk.
Offertorium
Än så länge bara violin och rörelse. Ingen text, sång.
Sanctus
Ännu ingen text eller sång. Bara aktion och musik.
Agnus Dei kör
En kör om ansvar, skuld och förlåtelse.
Agnus Dei aktion
En aktion som hör till Agnus Dei.
Formen
Vi skall ha med mässans vanliga delar. Introitus, Kyrie, Sekvens…
Texten
Vi kommer att mixa latin och svenska. (Lite engelska.) På latin kan vi sjunga ord som Requiem aeterna dona ens, Kyrie Eleison, Dies irae, Agnus dei. Deras funktion blir att placera oss i traditionen och signalera högtidligt allvar. De har också ett tilltalande sound. På svenska blir det en friare text där vi rensat bort det specifikt kristna men ändå behållit själva akten och intentionen. ”Vi har samlats idag för att be för alla de som levde på jorden.” ”Agnus dei, ge oss frid, ge oss frid”. På detta vis kan vi fritt placera associationer åt det håll vi vill. Vi kan t.ex. be för vår jord.
Sen kommer det också att finnas med lite direktöversatt latin, i synnerhet ”Dies irae”, som blir ”Vredens dag”.
Saga och Amanda har varit ett stort stöd för att hitta denna formen och förhållningssättet till texten.
Körmusiken
Niklas har skrivit tre nya sånger med remixad text på latin och svenska. Den första, Introitus, är en kör som efter inledning på latin presenterar att vi samlats för att be för de som levde på jorden. Det är en ganska traditionell körlåt med långsamt och allvarligt tilltal och flera olika delar som återkommer.
Den andra är orden Kyrie Eleison, remixade med orden Lord have mercy, och ”Låt mig bara vara ifred”. Dessa är satta i en kort polyfon sats som upprepas under några minuter.
Den tredje är en Agnus Dei. Det är också en längre kör med inledning på latin och sedan olika inspel på svenska som handlar om ansvar, skuld och förlåtelse. Kompositionen bygger på kontrasten mellan rituellt lugn och plötsliga utbrott i kluster.
Sen har Niklas gjort en rimmad översättning av den klassiska Dies irae som vi kommer att sjunga med den traditionella gregorianska melodin. För närvarande är ungefär en fjärdedel översatt. Kanske kommer vi att bryta av den i flera olika delar. Den sista av dessa brukar vara Lacrimosa. Så det kanske blir några olika låtar av detta, efter den gregorianska.
Elektronmusik och violin
Tobias och jag kommer att arbeta med att integrera ljudlandskap som ofta är tonala och som går att sjunga till. Det kändes starkt att det kommer att fungera utmärkt i både kontrast och samverkan med kördelarna. Detsamma gäller Karins violin improvisationer som ger en alternativ energi som är tydlig och bestämd.
Dans och rörelseaktion
Samarbetet med dansarna/koreograferna är nytt för oss, men har flutit på otroligt bra. Vi har skapat ett antal aktioner som sedan skärpts och utvecklats i ett kreativt samarbete mellan Tanja, Linda och Sara. Det bygger oftast på scores, tydliga skisser för vad som skall ske, som ligger till grund för improvisationer som ofta ser helt koreograferad ut.
I en del aktioner är det bara dansare, medan hela ensemblen är med i andra. Men i dessa gör dansarna tillägg som gör dem mer intressanta och spännande.
Det har blivit att dansen känns helt naturlig som en del av vårt verk, och att den pratar nära med både kören, musiken och det rituella. Och den har en central plats i berättandet, lika viktig som de andra delarna. Och kul att det blir så mycket fin dans!
Ljuset och rummet
Viktor har gjort ett jättejobb och skapat ett ljusrum med en stor vit fond som går att färga in både bakifrån och framifrån. Till detta finns sedan sidljus och bakljus på scenen som färgar in aktörerna. Detta skapar starka stämningar, omväxlande scenbilder och gör att det känns som om aktörerna är i en scenografi, Trots att det bara är en starkt lysande fond och kontrastrika färger.
Det rituella och långsamheten
Ofta när en gör föreställningar med mycket lugna inslag måste det in energi och aktion med jämna mellanrum. Men här är allt ganska lugnt, men känns ändå inte segt. Det är som att det rituella och lite mystiskt mäktiga, har en egen energi, som tillsammans med de olika inslagen gör att en dras in i något som bara kan hålla på.
Mässan
Detta innebär sammantaget att vi kommer att göra en som en rituell mässa men utan den explicit kyrkliga inramningen. Detta gör det möjligt för de som inte aktivt går i kyrkan att ta del av en rit och en existentiell mystisk dimension som på ett vis saknar självklara platser utanför religionen.
Här kommer är film från kvällen. Först hela med presentation och samtal. Sedan alla delarna utan prat. (Lux Aeterna och Libera me är två avslutande delar som ännu inte finns. Och så kommer Dies Irae att få åtminstone två delar till.)
Hela kvällen
Introitus
En kör som följs av scensik aktion till repetitiv synt.
Introitus aktion
En kör som följs av scensik aktion till repetitiv synt.
Kyrie Eleison
En kör och två dansare står för var sin del.
Dies Irae
Först sång på svenska. Sen latin och aktionerna tar över och musiken blir elektronisk.
Offertorium
Än så länge bara violin och rörelse. Ingen text, sång.
Sanctus
Ännu ingen text eller sång. Bara aktion och musik.
Agnus Dei kör
En kör om ansvar, skuld och förlåtelse.
Agnus Dei aktion
En aktion som hör till Agnus Dei.
Tredje dagen. Nu har vi en form.
Under andra dagen klarnade lite textidéer och på kvällen skrev Niklas en text till Introitus som introducerar idén om att detta är en mässa för de som levde på jorden. Sen skrev han också en körsats som finns i första klippet här nedan.
Saga och Niklas gjorde också i ordning ett första förslag till de åtta olika scenerna i mässan. Vi har därför nu en idé om text och musik och dans till sex av de åtta scenerna. Dessa kommer vi att visa på redovisningen på fredag.
Det börjar verkligen kännas som att detta kommer att kunna bli ett riktigt Requiem med aktualitet i text och uttryck men också med klassisk tyngd text, musik och dans.
Vi hade också besök av Helena Fornegård som leder kören Kluster i Biskopsgården. Kanske kommer denna kör att bli en del av verket. Vi får se hur allt funkar. Vore väldigt spännande.
Skiss 1 Introitus
Vi prövar Niklas nya inledningskör framför den lysande fonden.
Skiss 2 Kyrie Eleison
Skiss 3 Offertorium
En improvisation med violin och dans.
Saga och Niklas gjorde också i ordning ett första förslag till de åtta olika scenerna i mässan. Vi har därför nu en idé om text och musik och dans till sex av de åtta scenerna. Dessa kommer vi att visa på redovisningen på fredag.
Det börjar verkligen kännas som att detta kommer att kunna bli ett riktigt Requiem med aktualitet i text och uttryck men också med klassisk tyngd text, musik och dans.
Vi hade också besök av Helena Fornegård som leder kören Kluster i Biskopsgården. Kanske kommer denna kör att bli en del av verket. Vi får se hur allt funkar. Vore väldigt spännande.
Skiss 1 Introitus
Vi prövar Niklas nya inledningskör framför den lysande fonden.
Skiss 2 Kyrie Eleison
Skiss 3 Offertorium
En improvisation med violin och dans.
Andra dagen, saker klarnar
Andra dagen
Andra dagen med RequiemLAB var det Sara, Linda, Saga, Niklas, Tobias och Viktor. Vi började med att se på improvisationerna från dagen innan och skrev ner saker vi tänkte på när vi såg dem.
Vi pratade sedan mer om texten och bestämde att vi skall börja titta på formen utifrån de åtta delar vår mässa kommer att bestå av:
Introitus, Kyrie, Dies Irae, Offertorium, Sanctus (och Benedictus), Agnus Dei, Lux Aeterna och Libera Me.
När dessa är bestämda kan vi fylla dem med innehåll som är inspirerat av originaltexten och funktionen i mässan, men också med helt egna idéer och texter. Vi gjorde sedan tre improvisationer.
Improvisation 1, Dies Irae
Vi sjunger sången Dies Irae, Vredens dag. Sara och Linda gör aktioner som om de förbereder något, håller på att ordna.
Improvisation 2, Agnus Dei Ett rituellt gående bakåt mot fonden. Som i kyrkan mellan bänkarna. Saga och Niklas improviserar på ord vi vill använda för att skapa vår egen Agnus Dei. Där vi ber om förlåtelse. Tobias gör musiken till.
Improvisation 3, Skriket Efter en idé från i maj förra året står vi på rad med skak i kroppen. Går sen framåt en liten stund och bak igen. Sen alla fram och skrik. Tobias gör ljuden.
Vi pratade sedan mer om texten och bestämde att vi skall börja titta på formen utifrån de åtta delar vår mässa kommer att bestå av:
Introitus, Kyrie, Dies Irae, Offertorium, Sanctus (och Benedictus), Agnus Dei, Lux Aeterna och Libera Me.
När dessa är bestämda kan vi fylla dem med innehåll som är inspirerat av originaltexten och funktionen i mässan, men också med helt egna idéer och texter. Vi gjorde sedan tre improvisationer.
Improvisation 1, Dies Irae
Vi sjunger sången Dies Irae, Vredens dag. Sara och Linda gör aktioner som om de förbereder något, håller på att ordna.
Improvisation 2, Agnus Dei Ett rituellt gående bakåt mot fonden. Som i kyrkan mellan bänkarna. Saga och Niklas improviserar på ord vi vill använda för att skapa vår egen Agnus Dei. Där vi ber om förlåtelse. Tobias gör musiken till.
Improvisation 3, Skriket Efter en idé från i maj förra året står vi på rad med skak i kroppen. Går sen framåt en liten stund och bak igen. Sen alla fram och skrik. Tobias gör ljuden.
Första dagen, samtal och improvisation
Idag startade vi en första fyradagars period med utforksande arbete inför NewOpera CO:s ny föreställningen Requiem. Det var dansarna Sara Axelsson, Linda Wardal, musikerna och sångarna Tobias Karlehag, Karin Wiberg, Saga B Jönsson, Niklas Rydén, ljusdesigner Viktor Wendin och Amanda Björklund som är dramaturg och producent.
Vi ägnade förmiddagen åt att prata om dödsmässor, Requiem, genom historien, lyssna på några kända tonsättningar, och på det klassiska liturgiska sättet att sjunga, med gregoriansk sång. Sen tittade vi på texten till de olika delarna av mässan och läste högt en svensk översättning.
Texten och innehållet
Efter detta hade vi en diskussion om innehållet i den traditionella texten och vad det egentligen är vi vill göra. Texten handlar mycket om domedagen, och en gammalkatolsk tradition med botgörelse, offer och bön till gud för att den döde skall få komma till himlen och slippa helvetet.
Vi diskuterar om det går att använda delar av detta men lyfta bort andra, t.ex. de mest ”kristna”. Går det att få det att bli en mässa över vår tid? Och vad definierar i så fall begrepp som ansvar, skuld, synd, botgöring och förlåtelse i vår tid? Vem har ansvar? Vem dömer?
Tro
Vi kom också att tala om tro. I ensemblen finns både troende, de som lämnat tron och de som aldrig haft en kristen tro. Vi talar om att det ibland kan vara svårt att öppet ha en tro i ett land där det sekulära så dominerar utan att det ses som något underligt. Och att vi inte får hamna i en läsning som misstänkliggör en gudstro. Men också att andligt sökande och existentiella frågeställningar är lika viktigt för många som inte är religiösa. Och att det är i detta funderande kring vad det är att vara människa, vår värld idag, och ansvaret för dess framtid, som vi möts. För att göra en mässa till en planet som nästan ser ut som om den håller på att dö.
Och slutsatsen blir att vi skall använda några av texterna i Requiem men skriva fler egna som balanserar och sätter verket i relation till vår samtid. Samtidigt går det säkert att sjunga hela Dies Irae översatt till svenska, om den kommer i rätt sammanhang.
Hela ensemblen kommer att aktivt ta del i textarbetet, men huvudansvarig är Niklas med Saga och Amanda som dramaturgiskt och skrivande stöd.
Ut på scenen
Viktor hade förberett ljus med bakbelyst infärgad vit fond och flera lager sidljus som vi ville experimentera med. Niklas hade skrivit musikskisser, översatt en del text, Tobias kom med elektroniska ljud, Karin sin fiol. Men vad skulle vi egentligen göra? Efter lite prövande och igångsättande improvisationer rensade vi golvet och gjorde fyra improvisationer med olika begränsningar.
Improvisation 1 | Silhuette
Dansarna står vid bakbelyst fond och gör sparsamma aktioner på samma plats. Musiken är en loopad och lite slumpad sekvens från Niklas Elektron-synt.
Improvisation 2 | Kyrie
Dansarna står diagonalt. Använder händer och armar. Kören står på andra sidan och sjunger Niklas skiss till Kyrie med latin, engelska och svenska.
Improvisation 3 | Violin
Karin gör violinimprovisation. Röd fond. Dansarna långt fram i blått ljus. På slutet läser Saga och Niklas en version av texten Libera Me, slutet av mässan.
Improvisation 4 | Dies Irae
Dansarna i centrum av scenen prövar olika nivåer på samma plats. Kören sjunger början av Dies Irae, först på latin, sedan i Niklas svenska översättning.
Allt föll väl ut och den rumslighet som färger och bakbelyst fond skapar fungerar direkt som en bra start för iscensättning. Redan nu har vi saker att visa på vår redovisning i slutet av veckan. Vi kommer se på videon tillsammans och arbeta vidare med materilaet från dagens improvisationer, föra in mer elektronik i ljuden, skriva några nya texter och fortsätta undersöka relationen text, musik, dans och rum/ljus. Det är spännande och har startat lovande!
Texten och innehållet
Efter detta hade vi en diskussion om innehållet i den traditionella texten och vad det egentligen är vi vill göra. Texten handlar mycket om domedagen, och en gammalkatolsk tradition med botgörelse, offer och bön till gud för att den döde skall få komma till himlen och slippa helvetet.
Vi diskuterar om det går att använda delar av detta men lyfta bort andra, t.ex. de mest ”kristna”. Går det att få det att bli en mässa över vår tid? Och vad definierar i så fall begrepp som ansvar, skuld, synd, botgöring och förlåtelse i vår tid? Vem har ansvar? Vem dömer?
Tro
Vi kom också att tala om tro. I ensemblen finns både troende, de som lämnat tron och de som aldrig haft en kristen tro. Vi talar om att det ibland kan vara svårt att öppet ha en tro i ett land där det sekulära så dominerar utan att det ses som något underligt. Och att vi inte får hamna i en läsning som misstänkliggör en gudstro. Men också att andligt sökande och existentiella frågeställningar är lika viktigt för många som inte är religiösa. Och att det är i detta funderande kring vad det är att vara människa, vår värld idag, och ansvaret för dess framtid, som vi möts. För att göra en mässa till en planet som nästan ser ut som om den håller på att dö.
Och slutsatsen blir att vi skall använda några av texterna i Requiem men skriva fler egna som balanserar och sätter verket i relation till vår samtid. Samtidigt går det säkert att sjunga hela Dies Irae översatt till svenska, om den kommer i rätt sammanhang.
Hela ensemblen kommer att aktivt ta del i textarbetet, men huvudansvarig är Niklas med Saga och Amanda som dramaturgiskt och skrivande stöd.
Ut på scenen
Viktor hade förberett ljus med bakbelyst infärgad vit fond och flera lager sidljus som vi ville experimentera med. Niklas hade skrivit musikskisser, översatt en del text, Tobias kom med elektroniska ljud, Karin sin fiol. Men vad skulle vi egentligen göra? Efter lite prövande och igångsättande improvisationer rensade vi golvet och gjorde fyra improvisationer med olika begränsningar.
Improvisation 1 | Silhuette
Dansarna står vid bakbelyst fond och gör sparsamma aktioner på samma plats. Musiken är en loopad och lite slumpad sekvens från Niklas Elektron-synt.
Improvisation 2 | Kyrie
Dansarna står diagonalt. Använder händer och armar. Kören står på andra sidan och sjunger Niklas skiss till Kyrie med latin, engelska och svenska.
Improvisation 3 | Violin
Karin gör violinimprovisation. Röd fond. Dansarna långt fram i blått ljus. På slutet läser Saga och Niklas en version av texten Libera Me, slutet av mässan.
Improvisation 4 | Dies Irae
Dansarna i centrum av scenen prövar olika nivåer på samma plats. Kören sjunger början av Dies Irae, först på latin, sedan i Niklas svenska översättning.
Allt föll väl ut och den rumslighet som färger och bakbelyst fond skapar fungerar direkt som en bra start för iscensättning. Redan nu har vi saker att visa på vår redovisning i slutet av veckan. Vi kommer se på videon tillsammans och arbeta vidare med materilaet från dagens improvisationer, föra in mer elektronik i ljuden, skriva några nya texter och fortsätta undersöka relationen text, musik, dans och rum/ljus. Det är spännande och har startat lovande!
Uppstart
Idag startade vi arbetet med texten. Det var Amanda Nordmark, Saga B Jönsson och Niklas Rydén. Niklas hade suttit och läst översättningar kvällen innan och blivit ganska trött på det gammal-liturgiska bugandet och undergivna bönandet.
Men vi inledde med att tillsammans läsa den översättning som finns på operabloggen. Och vi blev förvånade över hur märklig den är och började tala om att den kanske går att använda. Det är något i tilltalet och allt kring Skärselden som lätt häftar vid dagens dystopier gällande världens framtid.
Vi sade att om man innan sången börjar visar lite aktuella bilder på bränder i Australien, plast i havet eller Ukrainska plan som skjuts ned blir det uppenbart att hela texten handlar om en tid som vill bli förlåten. Om man i slutändan skall visa sådan film återstår att se.
Sen konstaterar vi att det finns ett problem i de tydligt kristna ord och hänvisningarna som lägger sig lite i vägen för en öppnare tolkning. Därför skall vi pröva att ta bort en del av detta och kanske utlämna ord som Jesus, Gud, Jerusalem, Davids son, korset och liknande. Men behålla t.ex. Herre, förbarma dig. Giv dem den eviga vilan…
Vi skall göra en egen svensk text där vi följer originalet men stryker och formulerar om efter våra intentioner. Här skall det också relateras till att det finns flera olika svenska översättningar.
Sen är texten på Latin mycket vackrare och korrekt rimmad. Även den engelska har fördelar. Vi kommer fram till att vi skall blanda språken fritt. Definitivt latin och svenska.
Vi tittar också på Youtube och hittar den magnifika sjungna gammal-traditionella versionen från USA. Efter det bestämmer vi att vi måste pröva att ha inslag av gregoriansk sång ihop med elektroniska komp. (Vi sätter lite i halsen när ett brandtal under predikan riktar sig till 49 miljoner bortglömda barn. Först tänker vi att det handlar om fattiga, utslagna. Men så kommer prästen till poängen: det är de aborterade fostren i USA han talar om…)
Amanda kommer med några kloka frågor om hur det blir om man inte har ett kristet ramverk:
Vad betyder det att placera förlåtelsen utanför, hos någon/något annat?
Vad är en synd?
Vem definierar synden?
Till vem eller vad bör man stå till svars?
Ser fram mot fortsättningen. //N
Men vi inledde med att tillsammans läsa den översättning som finns på operabloggen. Och vi blev förvånade över hur märklig den är och började tala om att den kanske går att använda. Det är något i tilltalet och allt kring Skärselden som lätt häftar vid dagens dystopier gällande världens framtid.
Vi sade att om man innan sången börjar visar lite aktuella bilder på bränder i Australien, plast i havet eller Ukrainska plan som skjuts ned blir det uppenbart att hela texten handlar om en tid som vill bli förlåten. Om man i slutändan skall visa sådan film återstår att se.
Sen konstaterar vi att det finns ett problem i de tydligt kristna ord och hänvisningarna som lägger sig lite i vägen för en öppnare tolkning. Därför skall vi pröva att ta bort en del av detta och kanske utlämna ord som Jesus, Gud, Jerusalem, Davids son, korset och liknande. Men behålla t.ex. Herre, förbarma dig. Giv dem den eviga vilan…
Vi skall göra en egen svensk text där vi följer originalet men stryker och formulerar om efter våra intentioner. Här skall det också relateras till att det finns flera olika svenska översättningar.
Sen är texten på Latin mycket vackrare och korrekt rimmad. Även den engelska har fördelar. Vi kommer fram till att vi skall blanda språken fritt. Definitivt latin och svenska.
Vi tittar också på Youtube och hittar den magnifika sjungna gammal-traditionella versionen från USA. Efter det bestämmer vi att vi måste pröva att ha inslag av gregoriansk sång ihop med elektroniska komp. (Vi sätter lite i halsen när ett brandtal under predikan riktar sig till 49 miljoner bortglömda barn. Först tänker vi att det handlar om fattiga, utslagna. Men så kommer prästen till poängen: det är de aborterade fostren i USA han talar om…)
Amanda kommer med några kloka frågor om hur det blir om man inte har ett kristet ramverk:
Vad betyder det att placera förlåtelsen utanför, hos någon/något annat?
Vad är en synd?
Vem definierar synden?
Till vem eller vad bör man stå till svars?
Ser fram mot fortsättningen. //N
Vad är Requiem
Historia
Requiem är en mässa för de döda, en katolsk själamässa som är en variant på den vanliga mässan. Den används på begravningar och i ibland i efterföljande mässor tillägnade den döde. Redan i tidig kristendom firades eukaristi, togs nattvard, för den avlidne på den tredje dagen, den sjunde och trettionde, något som går tillbaks till förkristna romerska traditioner. Gregorius den store (påve 590–604) förde in skärselden och mässoffret för de döda. Något som vidareutvecklades under medeltiden. Detta fick till följd att gåvor till kyran/prästen och testamenterad egendom blev vanligt för att hjälpa de döde till en bra deal med Gud och syndernas förlåtelse. Läs mer här.
Texten och de olika delarna
Requiem är latin och betyder vila, och mässan kallas så efter inledningsorden ”Requiem aeternam dona eis Domine” ”Giv dem evig vila, Herre". Denna antifon finns nämnd i källor redan 722. En antifon är en biblisk vers som inleder och avslutar Introitus i mässan. Texten Requiem består av åtta delar: I. Introitus, ingångsantifon II. Kyrie eleison, herre förbarma dig III. Sekvens, dies irae IV. Offertorium, bön medan nattvarden förbereds V. Sanctus, helig VI. Agnus Dei, guds lamm VII. Communio, lux aeterna De flesta av dessa är ganska allmänkristna och ingår också i den vanliga mässan. Giv dem evig vila, Herre. Herre, förbarma dig. Kriste, förbarma dig. Men i högtidliga sammanhang har man också med en Sekvens, en rimmad hymn på vers. I Requiem består sekvensen av Dies irae, som är från 1200-talet. Den visar sig vara ett mustig och färgstark beskrivning av Skärselden och ett rop till herren att hen skall förbarma sig och inte sända den döde, mig, till helvetet. Denna del utgör mer än hälften av all text till Requiem och är därför ofta uppdelad i flera olika sånger. I den moderna katolska versionen finns inte denna Sekvens med längre. Vi kommer att studera dessa mässdelar och se hur de används, vad de har för funktion och hur vi kan inspireras av detta.
Den traditionella mässan
Från 1570 fram till 1969/70 var det den Tridentinska mässan, den traditionella katolska mässan som gällde, TLM, traditional latin mass. Sen genomförde Paulus den VI en modernisering. Många anser dock den traditionella besitta en större skönhet och återvänder gärna till den.
Den gregorianska sången
Det har gjorts över 2000 tonsättningar av Requiem från 1500-talet till nu. Men innan dess sjöngs hela mässan i entonig gregoriansk sång. Ibland solo, ibland i kör eller växelspel. Vi skall pröva att använda lite av den traditionen.
Requiem är en mässa för de döda, en katolsk själamässa som är en variant på den vanliga mässan. Den används på begravningar och i ibland i efterföljande mässor tillägnade den döde. Redan i tidig kristendom firades eukaristi, togs nattvard, för den avlidne på den tredje dagen, den sjunde och trettionde, något som går tillbaks till förkristna romerska traditioner. Gregorius den store (påve 590–604) förde in skärselden och mässoffret för de döda. Något som vidareutvecklades under medeltiden. Detta fick till följd att gåvor till kyran/prästen och testamenterad egendom blev vanligt för att hjälpa de döde till en bra deal med Gud och syndernas förlåtelse. Läs mer här.
Texten och de olika delarna
Requiem är latin och betyder vila, och mässan kallas så efter inledningsorden ”Requiem aeternam dona eis Domine” ”Giv dem evig vila, Herre". Denna antifon finns nämnd i källor redan 722. En antifon är en biblisk vers som inleder och avslutar Introitus i mässan. Texten Requiem består av åtta delar: I. Introitus, ingångsantifon II. Kyrie eleison, herre förbarma dig III. Sekvens, dies irae IV. Offertorium, bön medan nattvarden förbereds V. Sanctus, helig VI. Agnus Dei, guds lamm VII. Communio, lux aeterna De flesta av dessa är ganska allmänkristna och ingår också i den vanliga mässan. Giv dem evig vila, Herre. Herre, förbarma dig. Kriste, förbarma dig. Men i högtidliga sammanhang har man också med en Sekvens, en rimmad hymn på vers. I Requiem består sekvensen av Dies irae, som är från 1200-talet. Den visar sig vara ett mustig och färgstark beskrivning av Skärselden och ett rop till herren att hen skall förbarma sig och inte sända den döde, mig, till helvetet. Denna del utgör mer än hälften av all text till Requiem och är därför ofta uppdelad i flera olika sånger. I den moderna katolska versionen finns inte denna Sekvens med längre. Vi kommer att studera dessa mässdelar och se hur de används, vad de har för funktion och hur vi kan inspireras av detta.
Den traditionella mässan
Från 1570 fram till 1969/70 var det den Tridentinska mässan, den traditionella katolska mässan som gällde, TLM, traditional latin mass. Sen genomförde Paulus den VI en modernisering. Många anser dock den traditionella besitta en större skönhet och återvänder gärna till den.
Den gregorianska sången
Det har gjorts över 2000 tonsättningar av Requiem från 1500-talet till nu. Men innan dess sjöngs hela mässan i entonig gregoriansk sång. Ibland solo, ibland i kör eller växelspel. Vi skall pröva att använda lite av den traditionen.
Vårt Requiem
Texten
Vi vill pröva att använda formen från den liturgiska latinska texten. Med de olika delarna.
Vi vill se vad denna text kan ha för bäring utanför den katolska och kristna kontexten, och om delar av texten kan betyda något i en samtidskritisk diskurs.
Vi skall med detta som utgångspunkt göra en remix av texten och göra den till vår egen.
Vi kommer bland annat att pröva att ta bort de ord som är mest uppenbart ”kristna”.
Vi håller möjligheten öppen för att fritt blanda svenska, latin och engelska.
Musiken
Kan inspireras av den underskönt sorgesamma musik som finns i tonsättningar av den latinska texten till den katolska själamässan.
Men också av de Gregorianska traditioner där hela mässan sjungs.
Musiken skall vila på en elektronisk och ljudkonstnärlig grund. Men i denna finns inslag av akustiska instrument. En del av musiken kan vara förinspelad.
Sången kommer att vara någorlunda melodisk, fattbar.
Det skall gå att höra text, men texten skall vara fri, repetetiv och poetisk, ingen dramatisk dialog.
Vårt Requiem kommer att innehålla mycket kör. Kanske skall vi till och med samarbeta med en kör?
Det sceniska, dansarna och det visuella
Musikerna skall i Requiem ha en tillbakadragen och kollektiv roll. De kan ses som en operakör eller som en orkester som oftast är vid sidan.
Istället kommer tre dansare att vara i fokus för det sceniska. De kommer att agera och röra sig, dansa, och vara den bärande aktionen på scenen.
Scenen skall vara starkt visuell med abstrakta ljus- och färgsatta ytor. En gång uppträder dansarna i silhuett mot en röd vägg. En annan gång är det en solist i vitt nedslag framför blå vägg med ränder. Och så vidare…
Det kan hända att en del av detta visuella är videoprojektioner. Det vet vi inte än. I så fall kanske vi skall ha med någon som arbetar med video.
Summan av allt skall vara sagolikt vackert. Minimalistiskt, tankeväckande, gripande, abstrakt och storslaget.
Vi vill pröva att använda formen från den liturgiska latinska texten. Med de olika delarna.
Vi vill se vad denna text kan ha för bäring utanför den katolska och kristna kontexten, och om delar av texten kan betyda något i en samtidskritisk diskurs.
Vi skall med detta som utgångspunkt göra en remix av texten och göra den till vår egen.
Vi kommer bland annat att pröva att ta bort de ord som är mest uppenbart ”kristna”.
Vi håller möjligheten öppen för att fritt blanda svenska, latin och engelska.
Musiken
Kan inspireras av den underskönt sorgesamma musik som finns i tonsättningar av den latinska texten till den katolska själamässan.
Men också av de Gregorianska traditioner där hela mässan sjungs.
Musiken skall vila på en elektronisk och ljudkonstnärlig grund. Men i denna finns inslag av akustiska instrument. En del av musiken kan vara förinspelad.
Sången kommer att vara någorlunda melodisk, fattbar.
Det skall gå att höra text, men texten skall vara fri, repetetiv och poetisk, ingen dramatisk dialog.
Vårt Requiem kommer att innehålla mycket kör. Kanske skall vi till och med samarbeta med en kör?
Det sceniska, dansarna och det visuella
Musikerna skall i Requiem ha en tillbakadragen och kollektiv roll. De kan ses som en operakör eller som en orkester som oftast är vid sidan.
Istället kommer tre dansare att vara i fokus för det sceniska. De kommer att agera och röra sig, dansa, och vara den bärande aktionen på scenen.
Scenen skall vara starkt visuell med abstrakta ljus- och färgsatta ytor. En gång uppträder dansarna i silhuett mot en röd vägg. En annan gång är det en solist i vitt nedslag framför blå vägg med ränder. Och så vidare…
Det kan hända att en del av detta visuella är videoprojektioner. Det vet vi inte än. I så fall kanske vi skall ha med någon som arbetar med video.
Summan av allt skall vara sagolikt vackert. Minimalistiskt, tankeväckande, gripande, abstrakt och storslaget.
Arbetsprocess och medverkande
Niklas Rydén är konstnärlig ledare för Requiem och har huvudansvaret för idéarbete, omarbetning av text och komponerande av musiken. Han kommer också aktivt att delta i utformandet av koreografi och visuell gestaltning.
I textarbetet kommer Amanda Nordmark, Saga B Jönsson och Eva Ingemarsson att vara speciellt delaktiga. I musiken blir det Karin Wiberg och Saga som blir ledsagare liksom i uppsättningen. Dansarna Sara Axelsson, Tanja Andersson och Linda Wardal kommer att arbeta fram koreografin. Kanske kommer koreografen Eva Ingemarsson att medverka i någon roll. Ljus kommer att göras av Viktor Wendin och Rasmus Persson kommer att stå för ljuddesign.
Det kommer att tillkomma fler sångare/musiker. Speciellt behövs en eller två män. Gärna som både spelar och sjunger. Cello? Elektronik? Kanske också en videoartist och en kostymör.
Och tänk om vi skulle samarbeta med en kör? Eller barnkör?
Länkar Requiem
Vad är Requiem
Olika katolska inrättningar
Institute of Christ the King Sovereign Priest som hyllar det katolska gamla
Traditional catholicism lite hemmagjord blogg
Gregoriansk sång
Corpus Christi Watershed massa länkar o noter för att lära gregoriansk sång
Gammal site på archive.org finns massa gamla noter
Översättning av texten till Mozarts Requiem
Några tonsättningar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)