Idag startade vi en första fyradagars period med utforksande arbete inför NewOpera CO:s ny föreställningen Requiem. Det var dansarna Sara Axelsson, Linda Wardal, musikerna och sångarna Tobias Karlehag, Karin Wiberg, Saga B Jönsson, Niklas Rydén, ljusdesigner Viktor Wendin och Amanda Björklund som är dramaturg och producent.
Vi ägnade förmiddagen åt att prata om dödsmässor, Requiem, genom historien, lyssna på några kända tonsättningar, och på det klassiska liturgiska sättet att sjunga, med gregoriansk sång. Sen tittade vi på texten till de olika delarna av mässan och läste högt en svensk översättning.
Texten och innehållet
Efter detta hade vi en diskussion om innehållet i den traditionella texten och vad det egentligen är vi vill göra. Texten handlar mycket om domedagen, och en gammalkatolsk tradition med botgörelse, offer och bön till gud för att den döde skall få komma till himlen och slippa helvetet.
Vi diskuterar om det går att använda delar av detta men lyfta bort andra, t.ex. de mest ”kristna”. Går det att få det att bli en mässa över vår tid? Och vad definierar i så fall begrepp som ansvar, skuld, synd, botgöring och förlåtelse i vår tid? Vem har ansvar? Vem dömer?
Tro
Vi kom också att tala om tro. I ensemblen finns både troende, de som lämnat tron och de som aldrig haft en kristen tro. Vi talar om att det ibland kan vara svårt att öppet ha en tro i ett land där det sekulära så dominerar utan att det ses som något underligt. Och att vi inte får hamna i en läsning som misstänkliggör en gudstro.
Men också att andligt sökande och existentiella frågeställningar är lika viktigt för många som inte är religiösa. Och att det är i detta funderande kring vad det är att vara människa, vår värld idag, och ansvaret för dess framtid, som vi möts. För att göra en mässa till en planet som nästan ser ut som om den håller på att dö.
Och slutsatsen blir att vi skall använda några av texterna i Requiem men skriva fler egna som balanserar och sätter verket i relation till vår samtid. Samtidigt går det säkert att sjunga hela Dies Irae översatt till svenska, om den kommer i rätt sammanhang.
Hela ensemblen kommer att aktivt ta del i textarbetet, men huvudansvarig är Niklas med Saga och Amanda som dramaturgiskt och skrivande stöd.
Ut på scenen
Viktor hade förberett ljus med bakbelyst infärgad vit fond och flera lager sidljus som vi ville experimentera med. Niklas hade skrivit musikskisser, översatt en del text, Tobias kom med elektroniska ljud, Karin sin fiol. Men vad skulle vi egentligen göra?
Efter lite prövande och igångsättande improvisationer rensade vi golvet och gjorde fyra improvisationer med olika begränsningar.
Improvisation 1 | Silhuette
Dansarna står vid bakbelyst fond och gör sparsamma aktioner på samma plats. Musiken är en loopad och lite slumpad sekvens från Niklas Elektron-synt.
Improvisation 2 | Kyrie
Dansarna står diagonalt. Använder händer och armar. Kören står på andra sidan och sjunger Niklas skiss till Kyrie med latin, engelska och svenska.
Improvisation 3 | Violin
Karin gör violinimprovisation. Röd fond. Dansarna långt fram i blått ljus. På slutet läser Saga och Niklas en version av texten Libera Me, slutet av mässan.
Improvisation 4 | Dies Irae
Dansarna i centrum av scenen prövar olika nivåer på samma plats. Kören sjunger början av Dies Irae, först på latin, sedan i Niklas svenska översättning.
Allt föll väl ut och den rumslighet som färger och bakbelyst fond skapar fungerar direkt som en bra start för iscensättning. Redan nu har vi saker att visa på vår redovisning i slutet av veckan.
Vi kommer se på videon tillsammans och arbeta vidare med materilaet från dagens improvisationer, föra in mer elektronik i ljuden, skriva några nya texter och fortsätta undersöka relationen text, musik, dans och rum/ljus.
Det är spännande och har startat lovande!
